Tog igår äntligen tag i löpningen som legat och irriterat mig ett tag nu. Anledningen till irritationen är att det känns som att tiden inte räcker till för alla träningsformer jag vill utföra och för att jag har några lopp i antågande.
- Springcross 21 april, Norra Djurgården
- Parloppet 12 juni, Hagaparken
- Tjurruset 6 okt, okänd ort
Såklart stressar Springcross mig mest, det är väldigt nära och jag har inte sprungit sen tidigt i februari eller om det var sent i januari. Men igår lyckades sambon och jag släpas oss ut på en uppvärmningsrunda eller vad vi ska kalla det. Tanken var först att köra intervaller, springa och gå om vartannat.
Vi började jogga (sprang i ett väldigt långsamt tempo som kändes bekvämt) och sen fortsatte vi i samma tempo för att se hur långt vi kunde springa med den hastigheten. När vi kom till en väääldigt lång och brant backe i Hagaparken ville jag gå med sambon övertygade mig att vi skulle fortsätta springa men i ett passande tempo.
Till slut hade vi sprungit 4.06km på ca 35 min. Ingen imponerande hastighet men jag är sjukt nöjd. Jag har aldrig sprungit 4km sammanhängande någongång i hela mitt liv. Jag gick som på moln resten av kvällen och känner att jag nog kan bli löparbiten trots allt.
Nu börjar ett till kapitel i mitt liv, där jag kommer vara en sån person som faktiskt springer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar