Igår den 5 mars ställde jag mig på vågen direkt efter att jag vaknat. Siffrorna landade på ofattbara 77.1 kg. Jag är 164 cm lång.
Känslorna går att beskriva i ilska, besvikelse, trötthet och uppgivenhet.
Jag har tränat som en tog sedan augusti 2011, började dock min "träningskarriär" i oktober 2010, har sedan dess tränat ca 2-5 ggr i veckan men vissa undantag för sjukdom, resor osv. Men från augusti har det varit satsning på träningen, oftast 4ggr i veckan ibland mer, väldigt sällan mindre. Allt från tung styrketräning, simning, löpning, spinning, MTB, spartan warrior program till kettlebells.
Sen i augusti har jag gått upp då cirka 9-10 kg i vikt. Och min gissning är att det inte bara kan vara muskler. Det är väl iaf omöjligt, så det kan jag inte trösta mig med. Och det känns som om jag inte förbränt något fett. Och jag som aldrig aldrig tränat så här mycket någonsin. Och jag trodde jag haft koll på kosten, men tydligen inte. Vågen talar ju sitt tydliga språk. Jag har sagt ett flertal ggr sen i somras "att nu jäklar är det dags att bränna fett, jag ska göra blablablabla och bla". Har det hänt något då, nope! För att jag inte går in för det 100%! Jag sitter hemma och blir ledsen vid uteblivna resultat men jag är inte till 100% motiverad då jag faktiskt på ett ungefär vet vad som krävs och inte genomför detta!
Ja jag vet, vågen är inget bra mått för välmående eller fettförbränning osv då muskler väger mer än fett och det kanske är hur man mår och ser ut som är det viktiga.
Men jag måste hålla koll på vågen för att se att mina ansträngningar faktiskt går åt rätt håll.
Så nu är det dags för lite jävla anamma! Nu ska jag gå in för detta 100% och på riktigt.
Jag ska på bröllop den 2 juni, då ska jag vara mitt snyggaste jag. Och det är ju även dags för Beach 2012, jag vill i sommar känna mig bekväm i bikini.
Fettet ska av och musklerna ska fram!
Motivationen för dessa tre månader är Lina och Smaljeansen! , två coola normala tjejer som jag känner att jag kan relatera till. Båda har en gång i tiden varit uppe i min viktklass och är idag smashing och riktiga förebilder!
Som Linas senaste inlägg "Why choose failure?". Det har jag gjort senaste halvåret, nu är det nog en gång för alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar